Rasen

Irländsk Röd Setter – Inte bara skönhet!

Text: Ann Gistedt

Frågar man blivande setterägare vad som gör att de blivit intresserade av irländsk röd setter som ras blir svaret oftast: De är ju så vackra! Ja visst, med sin gracila kroppsbyggnad, sin stolta resning, sitt insmickrande uttryck och vänliga sätt – för att inte tala om den vackra, glänsande, kopparröda pälsen – är varje irländare förvisso en skönhetsupplevelse. Visst är irländaren en av de vackraste hundraser som finns. Men många tänker inte längre. Irländsk Röd Setter är alltså en brittisk stående fågelhund – en jakthund. Låt vara att få av uppfödarna medvetet avlar på bevisade jaktegenskaper utan fastmer på mentalitet och exteriör – vi har ändå en stående fågelhund som stomme. Egenskaper som ingen exteriöravel kan sudda bort kommer kanske att förvåna och förbrylla den nya setterägaren om han inte sätter sig in i konsekvenserna innan köpet.

Vill du försöka jaga praktiskt med din nya familjemedlem – säg till din uppfödare, så kan han lotsa dig till de rätta rådgivarna och själv tipsa dig om litteratur och hur man skaffar träningsmarker. All jaktträning ska börja tidigt och är helt baserat på beröm och uppmuntran. En irländare har för vana att röra sig långt bort från sin förare när den som unghund och vuxen motioneras på fält eller i skogsmark. Det är naturligt för den snabbsprungna settern att själv ha klart för sig var föraren är, men själv verka vara ”utom räckhåll”. Det är därför oerhört viktigt att träna inkallning redan från första tiden hemma med valpen. Minst lika viktigt är att dagligen släppa den lös för att avdramatisera det där med kopplet. Massor av beröm när valpen/unghunden väl kommer till föraren – även när hjärtat sitter i halsgropen.

Irländaren är badglad. Härligt, vi som bor vid en stor sjö, tänker valpköparen. Ja, men för irländaren går det minst lika bra med avloppsdiken eller den stinkande stillastående gölen med lite äckligt brunt vatten och resterna av halvt förmultnande grodlik – ja, nästan ännu bättre! Var då glad att irländaren nästan helt saknar tät underull. Den torkar alltså snabbt när du badar den och kvarvarande lukt i pälsen är ganska ovanligt.

En mer barnkär ras får du leta efter. Även den gamla knarriga fjortonåringen älskar barn. De umgås i nästan alla fall på ett vänligt och lugnt sätt med alla små tvåbenta, även om de i vanliga fall är ystra och bråkiga. Svartsjuka mot nytillskott i familjen är ett okänt begrepp. Irländaren går dessutom alldeles utmärkt ihop med andra tamdjur: hästar, kor, får, katter, kaniner, marsvin etc. Det är viktigt att den nya setter-ägaren inte gör första träffen dramatisk för inblandade djur. Irländaren tycker i regel om andra hundar – oavsett ras. Den som ser en vuxen Irländsk setter kräla fram mot en liten dvärghund och med sitt kroppsspråk visa hur snäll och rar och älskvärd han är får inte missförstå dessa signaler. Irländaren är visserligen en vek = mjuk hundras – men inte velig och inte rädd eller ängslig. Nej, ordet är vänlig.

Irländaren är en arbetsvillig hund. Låt den delta i ditt aktiva liv. Ta med den dit du far – om möjligt. Träna den på så vis socialt från tidig ålder. Gå kurser med den även efter valpstadiet. Om du vet med dig att din hund kommer att behöva vara ensam i huset eller lägenheten några timmar varje dag – träna den att klara detta! Det är faktiskt oförsvarligt att först vara hemma dygnets alla timmar med hunden och så – när semestern är slut och valpen kanske blivit unghund – helt plötsligt en dag lämna den ensam i fyra timmar. Jag förstår den irländare som talar om att han blir ledsen då.

Den vuxna irländaren är i sig själv en anledning för sin ägare att motionera och röra på sig. När hunden blivit över året kan man börja cykelmotionera den och träna den som blivande draghund inför kommande vintersäsong. Detta sker genom barmarksträning och om det kan ISF-anslutna uppfödare berätta mycket. Du kan också rekvirera en del som finns skrivet om den sortens träning i ISF-bladet. Så heter den tidning som Irländsk Setterföreningen ger ut fyra ggr/år. Där kan du också få många tips om olika aktiviteter i området där du bor. Kom ihåg att settern i regel tycker om allt den får vara med om tillsammans med sin familj.

När du nu berättar för din bekantskapskrets att du ämnar ”bli med setter” kommer du troligtvis att mötas av repliker som: Nej hu! Dom som är så nervösa! Fel, fel, fel, fel! Irländaren är pigg och vaken. Synnerligen livlig! – men långt ifrån hysterisk. Våra hundar är lugna och lugnt stilla inomhus – springglada och busiga utomhus, brukar jag säga. Medveten avel och god kamratskap inom uppfödarledet har gjort att idag är irländare, komna ur ”våra” blodslinjer hundar fulla av inre harmoni. Råmaterialet du får att förvalta är gott. Däremot kan man naturligtvis utan att själv vilja det frammana rastlöshet genom ett okonsekvent uppträdande mot valpen. Väck tex inte en valp som dumt nog somnat in mitt i en dörröppning eller just den stund då du tänkte gå ut. Valpen tycker i och för sig att det är roligt att bli väckt och aktiverad, men du kan på så sätt medverka till att få en överaktiv hund som har svårt att koppla av. Speciellt viktigt för barnfamiljer att tänka på. Övermotionera inte din irländarvalp! Promenader i hans egen takt, en bra valpkurs, lösspringande och lek med lagom likasinnade hundar under lämplig tid…Se där! Det är vad din valp behöver och klarar av. För unghunden gäller aktiviteter lämpade för hans kynne, storlek och era gemensamma ambitioner. Låt sunda förnuftet råda!

Kom ihåg att rasens mest framträdande egenskap är envishet. Du och bara du är dock setterns ledare och den som bestämmer, vilket måste befästas redan från första början. Det är bra för valp, unghund och vuxen hund att ha regler att leva efter. Det gör den trygg. Då får du din valp/unghund att blomma upp till det, som gör den så otroligt populär bland människor som kommer i kontakt med den på rätt sätt:

En klyftig, låt vara envis – men på ett charmigt vis – älskvärd, vacker kompis som aldrig stöter bort dig och dina känslor för den. Tvärtom lönar den dig med känslor tusenfalt igen!

Lycka till med din irländare. Gör bara rätt från början och du kommer aldrig någonsin att ångra dig!