Hälsa

En rasspecifik avelsstrategi (RAS) är en handlingsplan för aveln inom en specifik ras. SKKs Avelspolicy anger målen, strategin beskriver vägen dit.

På Kennelfullmäktige 2001 fattades beslut om att en sådan ska upprättas för varje hundras.

SKK fastställda genetiska hälsoprogram – Irländsk Röd Setter

Höftledsdysplasi, HD
Beskrivning
Höftledsdysplasi innebär att ledskålen är för grund, varför höftledskulan får ett otillräckligt stöd och leden blir ostadig. Instabiliteten i höftleden vid dysplasi leder till broskförslitning och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir också mer eller mindre deformerat, beroende dels på graden av dysplasi, dels på hundens kroppsvikt. Vissa hundar med lindrigare grad av HD behöver inte ha några smärtor och graden HD står inte alltid i proportion till den enskilda hundens problem.

Arvsgång: Polygen
Vid polygen nedärvning är selektion i familjer den viktigaste metoden. Man måste titta på förekomsten av anomalien i hela familjen. Belastningsgraden för den enskilda individen kan inte beräknas bara uppskattas. Det är viktigt att konsekvent välja bort de sämsta kullarna och deras föräldrar. För att minska frekvensen HD krävs att man i avel förutom hälsoprogrammet tar hänsyn till föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans HD status. Ju fler djur som röntgas desto säkrare urval av avelsdjur.

SKK:s hälsoprogram

Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med HD. (1997-01-01)
Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. (2000-01-01)

Frekvens
Andelen dysplaster perioden 1990-97 låg i genomsnitt på 18,4%. Under samma period röntgades i genomsnitt 41,8 % av de registrerade hundarna. 1996-97 visades en minskad vilja att röntga som ytterligare förstärks 1998 då endast 22,4 % röntgades. Under samma period noterades en ökad andel grava dysplaster. Därtill kommer de fall av grav dysplasi som upptäcks före 1 års ålder och som aldrig kommer med i statistiken.

Avelsrekommendation
Utomnordiska importers föräldrar har ofta okänd HD-status vilket ger ökad osäkerhet angående värdering av risk för disposition.
Mojligheten att göra en korrekt riskbedömning beträffande HD ökar med antalet röntgade släktingar. Det är därför viktigt att inte bara avelsdjuren röntgas utan en så stor andel av rasen som möjligt.
Önskvärd familjebild är; så få fall som möjligt och i den mån det förekommer, att dysplasin är av lindrig art.
Vid avel med ett föräldradjur med HD-status B bör helst det andra föräldradjuret ha HD-status A.

Målsättning
Öka antalet röntgade individer till 50% av populationen
Minska antalet HD-belastade djur till 10% av populationen till 2010.

Vill du läsa mer om HD
Hunduppfödaren, SKK:s höfter: Information om röntgenkontroll av leder, Vetrinary Genetics av F W Nicholas.

Canine Leukocyte Adhesion Deficiency, CLAD

Beskrivning
CLAD är en ärftlig obotlig immunbristsjukdom som innebör att drabbade hundar har ett dåligt immunförsvar och i tidig ålder drabbas av infektioner med dödlig utgång. Sjukdomen debuterar tidigt. Valpar med CLAD har fel i sitt immunförsvar, en typ av vita blodkroppar fungerar inte, vilket innebär att de tidigt drabbas av infektioner, t ex navelinfektion, tonsillit, och hudinfektion. De är ofta små till växten och flertalet är behandlade med antibiotika minst en gång före åtta veckors ålder. Vid åtta till tolv veckors ålder är det inte ovanligt att de uppvisar ett eller flera av följande symtom; tandköttsinflammation, förstorade lymfknutor, hög feber, slöhet och dålig aptit. Valparna blir tillfälligt bättre av antibiotika men insjuknar igen efter avslutad behandling.

Arvsgång: Autosomalt enkel recessiv
Det innebär att båda föräldrarna till CLAD-sjuka valpar är anlagsbärare. Föräldradjuren är själva helt friska och fria frän symtom. Är endast en förälder anlagsbärare föds det däremot inga sjuka valpar men däremot är i genomsnitt 50% av valparna i sin tur anlagsbärare. I och med att vi har tillgång till DNA-test som identifierar vilka djur som är anlagsbärare behöver inga djur i onödan tas ur avel.

SKK:s hälsoprogram

Sedan 1 januari 1993 ingår CLAD i Svenska Kennelklubbens hälsoprogram. Frän början innebar det att diagnosticerade fall registrerades och blev officiella. Därigenom blev även föräldradjuren som var anlagsbärare kända.
I och med tillgång till DNA-testen har hälsoprogrammet utökats så att även DNA-testade hundars resultat blir officiella från augusti 1999.
Från 2002-01-01 krävs att båda föräldradjuren är testade eller är hereditärt fria (avelsdjurets föräldrar är testade och fria) för registrering av valpar. Avel får endast ske mellan två fria eller en fri och en anlagsbärare. Görs den senare kombinationen skall hela kullen testas innan 8 veckor, så att resultatet är känt innan leverans. Samtliga avkommor som är anlagsbärare beläggs med avelsspärr. Krav på att information skall tillhandahållas till de som köper en anlagsbärare, vad avelsspärren innebär, innan köpet genomförs. Endast resultat från av SKK godkända laboratorier är giltiga. Kontakta SKK för info om godkända laboratorier.

Frekvens
Under det första 1 1/2 åren DNA-testet fanns i bruk inkom 235 testresultat. 184 av dem var fria och 52 anlagsbärare vilket innebär att 78% av de testade hundarna var fria. Detta överensstämmer väl med resultat från Storbritannien under samma tidsperiod.

Målsättning
Att inom två generationer ha eliminerat anlaget ur den svenska populationen. Därefter kan kravet ändras till att gälla endast utländska avelshundar och importer

Vill du läsa mer om CLAD
Artikel: CLAD, orsakat av en mutation i ITGB-2 genen kan rekvireras från sophie.g@telia.com.

Sjukdomar som inte omfattas av SKK:s hälsoprogram, men där avelsrådet har en uttalad strategi:

Hypokondrodysplastisk dvärgväxt

Beskrivning
Denna typ av dvärgväxt finns bara beskriven hos irländsk setter. Vid 2,5 – 4 månaders ålder uppkommer symtom på onormal tillväxt. Den longitudinella växten av kotor och extremiteter avstannar. För övrigt utvecklas hundarna normalt bortsett från det fåtal som uppvisar en böjning av underarmsbenet och därmed hälta. Det är en oproportionerlig dvärgväxt. Typiskt är ett normalstort huvud, mycket kort hals och svans, låg mankhöjd. Frambenen är ofta mer eller mindre fransyska.

Arvsgång: Autosomalt enkel recessiv
Det innebör att båda föräldrarna till dvärgar är anlagsbärare. Föräldradjuren är själva helt normala. Är endast en förälder anlagsbärare föds det däremot inga sjuka valpar men däremot är i medeltal 50% av valparna i sin tur anlagsbärare. Säkra anlagsbärare kan endast identifieras via avkomman. Av de normala syskonen till en dvärg är i genomsnitt 67% anlagsbärare.

Frekvens
Det är känt att dvärgar fötts i Sverige i fem olika kullar. Dessutom finns i Norge och Finland ett antal fall. Samtliga anlagsbärare har varit meriterade på jaktprov. Anlaget är relativt vanligt inom de på jaktprov framgångsrika linjerna.

Avelsrekommendation
Inga kända anlagsbärare bör användas i avel och en stor försiktighet bör iakttas vid val av avelsdjur i kombinationer med kullsyskon till anlagsbärare eller dess avkommor.

Målsättning
Att det ej föds valpar med dvärgväxt och att minska antalet anlagsbärare.

Nedan redovisas några defekter/sjukdomar som enligt Arias försäkrings statistik förekommer i ökad frekvens inom rasen eller där uppfödare på vår avelskonferens upplevt att dessa defekter förekommer i hög frekvens inom rasen. Ny statistik kommer att publiceras under 2010!

Autoimmun hemolytisk anemi, AIHA
AIHA är en allvarlig blodbrist sjukdom som inte alltid går att behandla framgångsrikt. Hundens eget immunförsvar attackerar de röda blodkropparna och blodbrist uppstår. Arvsgången är ej känd, men man misstänker att ärftlighet föreligger då vissa raser drabbas oftare än andra. Irländsk setter är överrepresenterad enligt litteraturen, något som bekräftas av Agrias försäkringsstatistik.

Mega-oesophagus, MO
Mega-oesophagus, eller matstrupeförstoring är en sjukdom där matstrupen inte fungerar som den ska, det som sväljs matas inte vidare till magsäcken på ett normalt sätt. Ofta ses både en vidgning av matstrupen och ineffektiv peristaltik. Hundar med MO kräks ofta upp maten på ett karaktäristisk sätt, en sk kaskadkräkning, det kan i sin tur leda till att det uppkräkta aspireras med allvarlig lunginflammation som följd. En del individer med MO har en så dåligt fungerande matstrupe att de blir undernärda.

Detta lidande förekommer i högre grad hos ett antal raser varav även hos irländsk setter. Det är en medfödd defekt men arvsgången är ej känd. Frekvensen MO är förhöjd på irländsk setter jämfört med andra raser enligt Agria.

Magsäcksomvridning
Magsäcksomvridning är ett akut tillstånd som i många fall leder till döden. Det inleds med att magsäcken tänjs ut av foder, vätska och speciellt gas, vilket kan leda till att magsäcken roterar runt en axel från övre till nedre magmunnen. Magsäcks innehållet ”fångas” på det viset i magsäcken. Förutom den allvarliga skada som magsäcksslemhinnan får så snörs de stora kärlen som leder blod från bakdelen av kroppen till hjärtat av, vilket leder till mycket allvarliga cirkulationsrubbningar. Det finns studier på irländsk setter som visat att bröstkorgens anatomi har betydelse, där en smal och djup bröstkorg innebär en ökad risk för magsäcksomvridning, vilket är bevisat på irländsk setter. Detta bekräftas av Agrias statistik.

Glutenöverkänslighet
Överkänslighet mot gluten som resulterar i diarré och avmagring har visats hos irländska settervalpar i kullar efter föräldrar med konstaterad glutenintolerans. Hur stort problemet är i Sverige är okänt, för att utreda det behövs rapporter från hundägare och uppfödare.

Kryptorchism
Defekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller båda testiklarna är belägna i ljumsken eller i bukhålan. Det finns uppgifter på att 13% av alla hanhundar (samtliga raser) är kryptorchida, men det är vanligare inom vissa raser. Sjukdomen kan i vissa fall nedärvas autosomalt recessivt och förekomsten minskar om anlagsbärare utesluts ur aveln.

Progressiv retinal atrofi RCD-1, PRA
PRA är en ögonsjukdom som förekommer i olika former, den typ som finns beskriven på irländsk setter ger symtom före ett års ålder och leder till blindhet. Sjukdomen är ärftlig, med enkel recessiv arvsgäng. Den förekommer inte i Sverige, men ett DNA test för att identifiera anlagsbärare finns. I Storbritannien har man testat 600 hundar och alla har varit fria. I USA rekommenderar man att alla avelsdjur DNA testas. En lämplig åtgärd Är att testa alla utomnordiska importer för att undvika att får in en defekt som i dagsläget inte finns i landet.

Epilepsi
Krampanfall utan känd orsak. Problem med diagnostiken då flera sjukdomar kan ge krampanfall. Om utläsande sjukdom finns kommer anfallen att försvinna om underliggande sjukdom behandlas.
Irländsk setter är en ras där epilepsi enligt litteraturen förekommer i ökad frekvens, arvsgången är inte känd. Detta styrks av Agrias statistik.

Allmänna rekommendationer
För att komma tillrätta med de sjukdomar som förekommer i ökad frekvens inom rasen och där ärftlighet kan misstänkas, behövs information från uppfödare och hundägare för att man ska kunna påbörja en kartläggning av problemet, samt fastställande av arvsgången. Först därefter kan rekommendationer för bekämpning av defekten ges. Fram till dess kan som allmänt råd sägas att sjuka hundar eller hundar som ger avkomma med sjukdom med trolig ärftlig bakgrund naturligtvis inte fortsatt bör användas i avel.

För att nå framsteg i avelsarbetet gäller att inte ha för många egenskaper att ta hänsyn till. Det är viktigt att de för individen allvarliga sjukdomarna/defekterna prioriteras.